...som jag har lagt undan på en hylla i en vrå dit jag inte längre orkar gå. Att vara romantiker är för svårt. Så mycket tid slösas på att jaga illusioner att jag glömmer bort att läsa om gamla kungar, drottningar och baroner. Jag ska lära nu, inte sväva i det blå på små rosa moln.
Jag ska aldrig sluta drömma och tro på stora ting men det finns en skillnad där
när man försvinner in i illusioner om andra
som gör att ingen kan leva upp till det man vill.
Jag är den enda som har makten att göra mitt liv till det jag vill. Så det är här inom som svaren finns.
Det är kanske först när vi släpper våra förväntningar som allt vi drömmer om (som vi inte visste vi drömde om) kommer att uppenbara sig? Du kommer att vara öppen och mottaglig för du kommer aldig behöva gardera dig mot besvikelser. Släpp drömmen fri och släpp in det du inte visste fanns!!!!! LOVE!!!!
SvaraRaderaRomantiker for life! Annars vill jag baske mig inte leva. Romantiker har blivit ett skällsord i en tid när allt handlar om minsta motståndets lag :( Vi ska helst lalla oss genom tillvaron utan att känna varken sorg eller glädje. Livet har kapats i bägge ändarna och inte mycket finns kvar. Allt som inte är välling spottar vi ut. Kärleken är i själva verket ett serum mot all ytlighet, en bro i den hätska könskampen, en länk mellan det förflutna och framtiden, en hastigt indragen klo mitt i striden, en hastig topp och en vråldjup dal i ett plant liv, och en eftertanke mitt i det meningslösa bruset. För att bli drabbad av någonting alls måste det göra ont ibland :) Alla människor är romantiker innerst inne.
SvaraRaderafast ibland tror jag att romantikern står i vägen för den riktiga kärleken, den som är varmast och tryggast av dem alla. Romantikern när den går hand i hand med analytikern, det är då det blir jobbigt. Så det är kanske analytikern som får läggas på hyllan istället :)
SvaraRadera