torsdag 24 september 2009

Dikter från förr

Det verkar som om jag skrev många dikter under 2005 så jag tänkte göra lite plats för dem här:

Musiken dånar fram

Likt vågor

Som slår

Mot hårda klippor


Och vi kan inte ens låtsas att hon lever längre

Kistan där framme

Vitare än vit

Drottinglik

Tårarna har slutat bränna

Dom forsar bara fram

Som om de är det enda dom någonsin gjort

Hjärtat skaver

Mot kroppen

Jag tittar ner

Hela tiden

Droppar som dör på huden

Händer som skakar

En vissen blomma och jag

Som försöker överleva

Sorgsna ögon i nacken

Hulkningar

Axlar som skakar


Vi dör alla en smula för hennes skull

En del av varje hjärta

Lämnas för att brännas

Och strös i hav

Jag går sönder

Faller

Bärs upp av händer

Tåget av människor

Leder oss ut


Musiken dånar fram

Likt vågor

Som slår

Mot hårda klippor

.......................................................


Hon älskar det onåbara

Känslan av att sträcka sig efter nåt

Och bara nudda men aldrig ta

Är hennes drog

Och hon söker ständigt nya kickar

I stan där hon bor

Ögon som blinkar och glittrar

Som säger ja men också nej

Kom hit

Stopp

Hon faller varje gång

Och älskar känslan av att aldrig såras

Det gör inte ont att ramla i en vadderad värld

Viskar hon till dom som undrar

........................................................


Alla mina steg framåt

Spolas tillbaka av dig

Jag på repeat krälar för oss

Tror du inte att det straffar sig att leka gud

Viskar jag medan mina läppar lätt möter dina fötter

Men du skrattar bara

Inte för att du hörde vad jag sa

Det gör du aldrig

När du pratar om dig själv

du sparkar

Och jag faller

men istället för att krypa därifrån

Ligger jag kvar

Och önskar mer än solsken

Att du ska lägga dig ovanpå mig

Så att jag kan försvinna i din brist på kärlek

Där jag trivs bäst

Vad ger du mig

Vill jag skrika

Men när dom orden kommer

Svarar du aldrig i mobilen

Som om du läser mig

Bättre än vad jag läser nån

Det kanske är därför

Hela jag darrar efter dig

Alla de här dagarna då du inte finns

Då du sitter och njuter och skrattar

Och trycker på repeat


...........................................................


Tro inte att du har mig i ditt grepp

Eller lindad runt ditt lillfinger

För jag flyga

Och se

Sånt som du aldrig kommer att förstå

Jag känner hustak under mina fötter

Medan du står där nere

Och stampar och knackar på

Jag kan böja mig för dig

För att testa mina gränser

Men att du går runt och tror

Att du äger mig

Det skrattar vi alla åt

För jag ser mönstret

Som du målar

På hårdaste plåt

Och det är inte vackert

Men det är det jag vill åt

Det är det jag vill åt


............................................................

hallå där snygging

blinkar du åt mitt håll

hey there you

viskar jag

och plutar lätt med munnen

dina ögon och mungipor dras till varandra

de leker så bra tillsammans

I knew that I would see you again

sluddrar dina läppar fram och trycker sig mot min kind

din hatt som luktar cowboy stöter till mitt solblekta hår

och mina ögon tåras

kanske av minnen

kanske av kvällssolen som blixtrar till

allt kommer tillbaka

när din hand hittar min

och jag undrar om du fortfarande smakar saltsolsand

och för mina läppar över din hand

när jag tittar upp igen

är dina ögon allvar och blå och glittrandes av tårar

you always make me cry

viskar du till sanden

och jag vänder dig mot mig

och du skäms när tårarna sakta strömmar ner

En efter en

letar de sig nerför ditt solbrända ansikte

jag drar dig till mig

och lägger mitt ansikte mot din hals

och vi dansar sakta

i sanden

så nära

i takt till musiken

och jorden och universum

gungar i takt till oss

till de älskande

till prinsessan och prinsen


...............................................................

Jag lämnar ett hjärta av glas

På en strand

Vid ett hav

Tidens vågor slipar mjukt

Ett litet minne av det som var


..................................................................

Varje ord studsa mot mitt hjärta

Er sorg

Gräv i min själ

Ert blod dränk mina händer

Blanda tårar

I en ruta

Skicka

Post långt bort

Bli beskjutna

Gatan fram

Ingen hinner

Kasta sig i armar

När rädslan trycker på

Gå dit du kan

Där

Ligger hon

Som inte hann

Era skrik träffa mina öron

Min hjälp

Når inte dit

Den stannar

När ni försvinner

Och jag

jag

Återgår

Till mitt liv


....................................................................

Jag vet inte om jag lever

Viskar jag

Till hårda väggar

Och låter täckets värme

Sluka mitt hår

(Jag orkar inte lyssna

När dom pratar

Jag orkar inte le

När dom skrattar

Och jag vill inte längre

Kasta mig ut i nätter

Och virra bort mig

I kroppar

Stirra mig blind

På små detaljer

I illa dolt skitsnack

Förfalska mig själv

Tills allt brister

Och det är bara en tidsfråga

Tills det gör det

Som allt annat)

Jag vill bara ligga här och vänta

Och vänta

Tills

hon

kommer

tillbaka


.....................................................

Jag kan inte vara någon annan

Skriker jag till varma händer

Som håller mig kvar

Jag försöker slita mig

Så att jag ska kunna fortsätta

Dit jag ska

Men dom håller mig hängandes framåt

Med ansiktet vänt mot friheten

Och panik

Blixtrande i ögonen

Svetten letar sig in och igenom

Och målar mörka fläckar

På vita kläder

Jag kan inte stanna

Flämtar jag

Det jag letar efter finns där borta

Så snälla släpp mig

Jag kan inte stanna kvar

Men deras grepp är lika stadigt som det var

Jag kastar min tårar åt alla håll

Så att dom ska förstå

Att det här kommer inte gå

Då hör jag en röst

Vi släpper om du lovar att bara falla framåt

Neråt

Istället för att springa


...........................................................................

Jag vill svepas med iväg

Bort dit ni är

Ni som ler

Om ändå vinden var starkare viskar jag till gator

Och drömmer om vingar

Hår som lockar sig fel

Och tunga steg

Det är jag

På min väg genom en dag

Var vi kärlek ett tag

Mumlar jag till tanken av dig

Och de andra

Som jag alltid hade kunnat älska

Ånger rör sig sällan i mina andetag

Men allt rör sig när du kommer på tal

Känslor som springer

Och som stängs av

Innan du hinner tillbaka

Alltid samma sak

Om jag hade hoppat från min kant

Så kanske drömmen om vingar hade varit sann

Och vinden hade varit stark

Och jag hade låtit mig blåsas iväg

Bort dit

Där du ni är


...............................................................


Jag sjunker djupare in i dig

Ofrivilligt kanske

Eller villigare än någonsin

Din röst fyller mig

Berusar mig

Och alla varningssignaler försvinner av att bara lyssna

Och varje svek

För mig närmare avgrunden

jag njuter i tystnad

Du lindar tills dina fingrar täcks av mig

Och viskar ångerkärlek

Varje gång du gör fel

Och jag berusas på nytt

På samma sätt

Som förut

Dum som jag är

Och jag vet att dina leenden är falska

Och jag vet att du njuter

När du ser

Och när du vet

Att jag kommer att falla ack så fel

Nästa gång jag ber

Snälla släpp mig bara

Och gå din väg

(jag orkar inte mer)


..................................................................................


3 kommentarer:

  1. vet inte hur jag kom in på din blogg men oj vad jag vet att jag gillar dina dikter.
    fint med människor som skriver om hjärta och smärta men ändå låter det vara som det är på något vis, man förstår till viss del dikten men inte personen som skrivet den. Tack för fin läsning.

    SvaraRadera
  2. Klockan är mitt i natten, himlen ljusblå, solen har just lagt sig under horisonten, rosorna doftar, katterna spinner, i radion pratar någon snälla ord i P1, det är fridfullt, och för första gången läser jag det du skriver, via du vet vems blogg, ....
    Du skriver otroligt bra! Fortsätt.
    Kram, ha en fin sommar och hoppas du får njuta av den där du vill, vi ses.
    Christina

    SvaraRadera