I lördags åkte jag och några fina damer till Wandstead som ligger några stopp bort på central line. Vårt mål var frisk luft och en skogspromenad.Skog vet jag inte om det var men en stor stor park hittade vi alla fall. Och mycket lera att doppa fötterna i!
Epping forest börjar där nånstans men vi gick nog av tåget lite för tidigt.
Jag ville springa in på små stigar men det ville ingen annan. Jag ville det så mycket att det värkte i hjärtat. Skogsälvan i mig ville flyga ut.
Ibland längtar jag tillbaka till skogen bakom huset i Lekvattnet. Skogen som var mitt hem. Där jag sprang runt och lekte och kände till vartenda krypin. Där vi plockade blåbär och lingon och hittade tomtar (i stubben bakom Appels som åt pepparkakorna vi la dit) och där uppe på berget där den där bäcken fanns som frös till is där vi åkte kana och lite längre bort där det fanns ett övergivet hus med äppelträn utanför och massor av solljus.
Åh nu längtar jag dit.
Åh! Den där bäcken blev jag hemskt nyfiken på, den låter magisk! Finns väl inget som kan sätta igång upptäckarlustan som en djup varierad, lekfull, skog. Älskar hur man bara kan gå i timmar och föras med i terrängen :)
SvaraRaderaja gud vilken känsla det är. Ingenting som man hittar på asfalt.
SvaraRaderaJag kan också längta dit ibland. Längtan brukar växa med avståndet i tid och rum!
SvaraRaderaTrivia: Det finns en låt på en gammal Genesis platta (Selling England by the pound)som heter "The Battle of the Epping Forest"
Trivia gillas alltid :)
SvaraRaderaHej Sara!
SvaraRaderaRoligt att höra vad du gör om dagarna. Arne och jag var hos farfar idag. Han hade krångel med sin tvättmaskin men felet var enkelt. Han hade inte satt på strömmen. Typiskt Farfar.
Puss och kram från Farmor
Arne har lagat så goda pannkakor. Nu ska jag gå ner och se fri idrott
Hej farmor! Ha ha oj vad tokigt :) kära farfar. Hoppas tanden är bättre nu! kramarkramar
SvaraRadera