Dikter från förr

Det verkar som om jag skrev många dikter under 2005 så jag tänkte göra lite plats för dem här:

Musiken dånar fram

Likt vågor

Som slår

Mot hårda klippor

Och vi kan inte ens låtsas att hon lever längre

Kistan där framme

Vitare än vit

Drottinglik

Tårarna har slutat bränna

Dom forsar bara fram

Som om de är det enda dom någonsin gjort

Hjärtat skaver

Mot kroppen

Jag tittar ner

Hela tiden

Droppar som dör på huden

Händer som skakar

En vissen blomma och jag

Som försöker överleva

Sorgsna ögon i nacken

Hulkningar

Axlar som skakar

Vi dör alla en smula för hennes skull

En del av varje hjärta

Lämnas för att brännas

Och strös i hav

Jag går sönder

Faller

Bärs upp av händer

Tåget av människor

Leder oss ut

Musiken dånar fram

Likt vågor

Som slår

Mot hårda klippor

.......................................................

Hon älskar det onåbara

Känslan av att sträcka sig efter nåt

Och bara nudda men aldrig ta

Är hennes drog

Och hon söker ständigt nya kickar

I stan där hon bor

Ögon som blinkar och glittrar

Som säger ja men också nej

Kom hit

Stopp

Hon faller varje gång

Och älskar känslan av att aldrig såras

Det gör inte ont att ramla i en vadderad värld

Viskar hon till dom som undrar

........................................................

Alla mina steg framåt

Spolas tillbaka av dig

Jag på repeat krälar för oss

Tror du inte att det straffar sig att leka gud

Viskar jag medan mina läppar lätt möter dina fötter

Men du skrattar bara

Inte för att du hörde vad jag sa

Det gör du aldrig

När du pratar om dig själv

du sparkar

Och jag faller

men istället för att krypa därifrån

Ligger jag kvar

Och önskar mer än solsken

Att du ska lägga dig ovanpå mig

Så att jag kan försvinna i din brist på kärlek

Där jag trivs bäst

Vad ger du mig

Vill jag skrika

Men när dom orden kommer

Svarar du aldrig i mobilen

Som om du läser mig

Bättre än vad jag läser nån

Det kanske är därför

Hela jag darrar efter dig

Alla de här dagarna då du inte finns

Då du sitter och njuter och skrattar

Och trycker på repeat

...........................................................

Tro inte att du har mig i ditt grepp

Eller lindad runt ditt lillfinger

För jag flyga

Och se

Sånt som du aldrig kommer att förstå

Jag känner hustak under mina fötter

Medan du står där nere

Och stampar och knackar på

Jag kan böja mig för dig

För att testa mina gränser

Men att du går runt och tror

Att du äger mig

Det skrattar vi alla åt

För jag ser mönstret

Som du målar

På hårdaste plåt

Och det är inte vackert

Men det är det jag vill åt

Det är det jag vill åt

............................................................

hallå där snygging

blinkar du åt mitt håll

hey there you

viskar jag

och plutar lätt med munnen

dina ögon och mungipor dras till varandra

de leker så bra tillsammans

I knew that I would see you again

sluddrar dina läppar fram och trycker sig mot min kind

din hatt som luktar cowboy stöter till mitt solblekta hår

och mina ögon tåras

kanske av minnen

kanske av kvällssolen som blixtrar till

allt kommer tillbaka

när din hand hittar min

och jag undrar om du fortfarande smakar saltsolsand

och för mina läppar över din hand

när jag tittar upp igen

är dina ögon allvar och blå och glittrandes av tårar

you always make me cry

viskar du till sanden

och jag vänder dig mot mig

och du skäms när tårarna sakta strömmar ner

En efter en

letar de sig nerför ditt solbrända ansikte

jag drar dig till mig

och lägger mitt ansikte mot din hals

och vi dansar sakta

i sanden

så nära

i takt till musiken

och jorden och universum

gungar i takt till oss

till de älskande

till prinsessan och prinsen

...............................................................

Jag lämnar ett hjärta av glas

På en strand

Vid ett hav

Tidens vågor slipar mjukt

Ett litet minne av det som var

..................................................................

Varje ord studsa mot mitt hjärta

Er sorg

Gräv i min själ

Ert blod dränk mina händer

Blanda tårar

I en ruta

Skicka

Post långt bort

Bli beskjutna

Gatan fram

Ingen hinner

Kasta sig i armar

När rädslan trycker på

Gå dit du kan

Där

Ligger hon

Som inte hann

Era skrik träffa mina öron

Min hjälp

Når inte dit

Den stannar

När ni försvinner

Och jag

jag

Återgår

Till mitt liv

....................................................................

Jag vet inte om jag lever

Viskar jag

Till hårda väggar

Och låter täckets värme

Sluka mitt hår

(Jag orkar inte lyssna

När dom pratar

Jag orkar inte le

När dom skrattar

Och jag vill inte längre

Kasta mig ut i nätter

Och virra bort mig

I kroppar

Stirra mig blind

På små detaljer

I illa dolt skitsnack

Förfalska mig själv

Tills allt brister

Och det är bara en tidsfråga

Tills det gör det

Som allt annat)

Jag vill bara ligga här och vänta

Och vänta

Tills

hon

kommer

tillbaka

.....................................................

Jag kan inte vara någon annan

Skriker jag till varma händer

Som håller mig kvar

Jag försöker slita mig

Så att jag ska kunna fortsätta

Dit jag ska

Men dom håller mig hängandes framåt

Med ansiktet vänt mot friheten

Och panik

Blixtrande i ögonen

Svetten letar sig in och igenom

Och målar mörka fläckar

På vita kläder

Jag kan inte stanna

Flämtar jag

Det jag letar efter finns där borta

Så snälla släpp mig

Jag kan inte stanna kvar

Men deras grepp är lika stadigt som det var

Jag kastar min tårar åt alla håll

Så att dom ska förstå

Att det här kommer inte gå

Då hör jag en röst

Vi släpper om du lovar att bara falla framåt

Neråt

Istället för att springa

...........................................................................

Jag vill svepas med iväg

Bort dit ni är

Ni som ler

Om ändå vinden var starkare viskar jag till gator

Och drömmer om vingar

Hår som lockar sig fel

Och tunga steg

Det är jag

På min väg genom en dag

Var vi kärlek ett tag

Mumlar jag till tanken av dig

Och de andra

Som jag alltid hade kunnat älska

Ånger rör sig sällan i mina andetag

Men allt rör sig när du kommer på tal

Känslor som springer

Och som stängs av

Innan du hinner tillbaka

Alltid samma sak

Om jag hade hoppat från min kant

Så kanske drömmen om vingar hade varit sann

Och vinden hade varit stark

Och jag hade låtit mig blåsas iväg

Bort dit

Där du ni är

...............................................................

Jag sjunker djupare in i dig

Ofrivilligt kanske

Eller villigare än någonsin

Din röst fyller mig

Berusar mig

Och alla varningssignaler försvinner av att bara lyssna

Och varje svek

För mig närmare avgrunden

jag njuter i tystnad

Du lindar tills dina fingrar täcks av mig

Och viskar ångerkärlek

Varje gång du gör fel

Och jag berusas på nytt

På samma sätt

Som förut

Dum som jag är

Och jag vet att dina leenden är falska

Och jag vet att du njuter

När du ser

Och när du vet

Att jag kommer att falla ack så fel

Nästa gång jag ber

Snälla släpp mig bara

Och gå din väg

(jag orkar inte mer)

..................................................................................

Med tanke på vad vi precis pratade om

Tänk vad fåniga vi är ibland. Kontrollen vi tror att vi har och behöver. Stretandes emot går vi motströms. Istället för att bara släppa taget och flyta med. Kärleksglimtar vi vänder ryggen till. "Nej, det passar inte nu jag är upptagen med livet så jag har inte tid att leva."Vilken ironi! Mycket kan man bestämma över här i livet. Till exempel vem man vill vara och bli. Men när kärlek kommer, låt den inte gå dig förbi.

Nio kakor senare...

Ibland när man bakar så är det svårt att motstå att inte äta upp allt på en gång. Jag brukar tänka att jag ska spara och ge bort bakverken till vänner och annat folk, men det är svårt vill jag lova.

Självkontroll och karaktär. Mer sånt kanske? Man kan inte säga att man har "character" på engelska. Jag har provat och det funkade inte.

Vissa njuter av att kunna motstå saker. De får en kick av det. Det får inte jag. Tror jag inte i alla fall. Jag har nog aldrig provat.

Regnet öser ner där ute och jag sitter på några kuddar mitt i rummet i stöket med fönster och balkongdörr öppna. Det är väldigt varmt konstigt nog.

Jag har varit vaken sedan klockan fem imorse men känner mig fortfarande pigg. Det kan vara så att jag är helt hög på socker eller så kan det vara tanken på att jag är ledig imorgon. Gud nu blev jag trött och så plötsligt började det åska där ute.

Just det Jon har antagligen fixat ett press pass till mig till Green Man. Det enda jag behöver göra är att att skriva en recension för Dazed and Confused och så får jag åka dit gratis och hänga backstage. Wohoo! Så nu måste jag träna på att skriva lite "coolare" om alkohol och sena nätter och sånt. Ha ha :)

puss snark x

Jamen visst!

Jag blir så rädd ibland att jag aldrig ska orka göra nåt mer än halvdant. Det är så mycket där ute som fångar mitt intresse och som sen helt plötsligt blir för mycket och så orkar jag ingenting. Alla möjligheter kan bli stressiga omöjligheter om man inte lär sig att sålla rätt.

Fokus kom till mig och jag ska älska dig för evigt. Förr hellre än senare tack ja!

Mindre dagdrömmeri skulle nog hjälpa. Och lite mindre tvångstankeri och grubbleri skulle nog också vara bra. Alla dessa bussresor genom stan med människor och träd och bilar som flyter förbi, istället för att vara uppe bland stjärnorna då eller nere i svarta hål så skulle jag kunna komma på vad jag vill göra med mitt liv och kanske skriva en artikel eller två.

Och jag kanske ska börja nu istället för sen, senare eller om en dag eller två! Nu!

Om den här bloggen är ett samtal med gud (och det kan det väl få vara?) så skulle jag vilja önska att jag får tillbaka på skatten snart och att min chef för över pengarna som han har lovat mig och att jag kan gå på Green Man i Augusti. Önskar önskar!

Green Man är en festival om nån nu tyckte att det lät lite skumt.

Åh Beck.

Soligt med inslag av moln och risk för frisbee regn

Jag testar nya skrivarpositioner. Liggandes i den lilla soffan med benen uppslängda över kanten, den varma datorn på magen och nacken upplyft som om jag hade fastnat i en timmes lång sit-up. Skönt.

Jag kan meddela att Cat Powers album "Jukebox" är helt otroligt bra och att min moster skulle älska det.

Livet är bra nu. Korallröda naglar och solbrända lår. Vattenmelons-orgier och parkhäng. Regn och regn och regn. Och sol. Åtta till fyra jobb och tankar som fokuserar på nuet. För sommaren vill jag inte missa för att jag inte vill jobba.

Målet är att bussluffa till Sverige i september med några stopp på vägen och sen spendera minst 2 veckor med finaste familjen och släkten och vännerna.

Min kamera gick sönder i Sverige så nu kan jag inte ladda upp några bilder men när jag får pengar så ska jag köpa en Canon som jag har sett och gillar och som är billig och bäst i test sa visst DN till mig en dag.

Jag ska nog gå och lägga mig nu. Disken får stå och pysa i köket. Jag orkar inte. Men på fredag är jag ledig så då ska jag skrubba golv och tak. Om det inte blir fint väder förstås. Då måste man ju gå till parken kanske...

God natt puss

Röd om nosen

Åh nu är jag trött. Har varit i solen hela dagen och andats pollen och frihet. Jag är klar med alla tentor nu. Halleluja.

Imorgon börjar slevandet. Mmm soppa.

I'll never let you go.

Enastående

Denna dag rann snabbt förbi och var väldigt lång på samma gång. Jag låg i sängen i pyjamas och pluggade och knixade och fixade till klockan tre. Skolan byts ut till jobb snart så jag tänkte att jag skulle passa på och slappa extra mycket.

Dagdrömmar i parken är bland det bästa som finns. Att bara få andas grönska och filosofera och promenera. Jag gick runt runt den lilla sjön i Victoria park i nästan en timme och njöt.

Sen fick jag träffa Hilarys föräldrar som är här och hälsar på. Det var trevligt. Vi tog en öl på the George.

Kan någon rekommendera nån musik som jag skulle gilla? Jag vill hitta nåt bra på spotify men hjärnan min står lite stilla.

Äventyrslängtan och kärleksträngtan

Nu när allt är lite tråkigt sådär. Saker som ska läsas och tentor som hägrar. Så drömmer jag om äventyr.

Om sand mellan tår och stjärnor så nära att de nästan kan plockas.

Bilar och vägar som leder bort. Hyrda säten som luktar nytt och säkerhetsbälten som skaver mot axeln.

Nya ansikten och gnistrande möten. Främmande händer i mina och svindlande känslor. Glittrande ögon och solstänkt hud.

Svettig panna vilse i solen i en stad där gränderna är smala och tomaterna är stora och de rödaste röda.

Hårda sängar som byts ut efter varandra. Att vara på väg. Att aldrig riktigt stanna.

Längtan och förväntan och spänning. Trötta fötter och hav av människor.

Badandes i sjöar och oceaner. Torka i solen på handduken fingrandes förstrött i sanden. Ensamheten och närheten.

Ja ibland längtar jag.

Bank Holiday Weekend närmar sig!

I helgen får jag ta en paus från pluggandet och ha kul igen och träffa kompisar igen och leva igen! Denna helg har fyra dagar så ännu bättre! Parken. Picknick. Rosévin. Vänner. Åh.

Åh jag skulle så gärna...

vilja ha en sån här! I sommar ska jag spara spara!

Bild härifrån

Londondididoo

London är frihet. Närhet och ensamhet. En konstant ström av äventyr. London är vänner. Varm choklad i stora glas med Annika. Chris och Hilarys blå soffa inlindad i en filt och värme. London är the George. Fullt av folk och öl och Louis och svett och snygga killar. Cider i gräset i London Fields trängades med alla tajta jeans och trendiga kids. Och sen the Cat and Mutton.

London är kaffe och god mat på Broadway Market en lördag. En promenad ner till Brick lane och Beyond retro och alla fina klänningar. London är förväntan. Långa helger. Letandes efter fester. Dansandes i stora lagerlokaler. The Haggerston. Sunday roast och rött vin. London är drömmar. Bussresor till Universitet. 55:an dit och tillbaka. Skrivande. Och utmaningar. Tvivlande och frustration.Självförtroendekonstruktion.

London är knarkare utanför porten väntades vid metadonklinikerna. Visslande män. Äckliga blickar. Tutande vita små bilar. London är extrema klasskillnader. Knäppisar i mataffären. Människor som ingen tar hand om. Ojämställdhet.

London är Oxford Street. London är kallsvettningar och panik efter 5 min på Oxford Street. Picknick uppe på Hampstead Heath. Promenader längs kanalen. London är middagar hemma hos Laura och Cli. Jon och alla jag har lärt känna genom honom. Alla nya vänner och alla gamla. En längtan till er där hemma. London är ett letande efter mig själv och det är här jag har funnit många saknade delar. London är tryggt för att det är så spännande. Det har fått mig att stanna till och andas för första gången i mitt liv. Himla bra alltså.

The Breakfast Club

Åh när Bam var här gick vi till ett mysigt ställe i Camden Passage i Angel. Det heter The Breakfast Club och är ett amerikanskt ställe som serverar frukost hela dan och gör smarriga smoothies och mycket annat också. Jag tror aldrig att jag har ätit så mycket till frukost förut! Ser ni vad det är på min tallrik? Pannkakor, lönnsirap, falafel (!), svamp, stekt potatis och äggröra! Åh herre min gud det stod jag mig på till långt in på eftermiddagen!

Det var inte supergott men det är så härlig stämning där så det väger upp för bristerna i matlagningen.

Bam bor i Dublin men förhoppningsvis flyttar hon tillbaka hit i slutet av sommaren. Hoppas hoppas! Hon är underbar hon!

Jag och Louis.

foto Hilary Walker

Ack ännu en lördag i tornet Rapzunkel min vän.

Det kliar överallt. På ryggen, i själen och under tån. Gaaaah vill jag skrika men det är så lyhört här så jag avstår denna gång. En röra av papper överallt. Tankekartor och klotter och häftmassa. Pressbaroner och krig och BBC's historia ramlar runt i mitt huvud. Och maniskt loggar jag in på Facebook var femte minut (Ha! som om nån annan än jag sitter inne och tjurar en lördag!).

Jag läste häromdagen att man faktiskt kan bli beroende av Facebook och dylikt. Haha om några år kommer vi alla gå på Anonyma Facebooklister möten med värkande SMS-tummar och bara ha virtuella relationer kvar. Jahaha-a :).

Sammanfattning av dagen:

Steg upp och åt ägg på toast. Gjorde några tankekartor. Pratade med Annika på telefon om uttråkning. Gick till Broadway market och spenderade alla mina pengar på en liten fetaost och spenat paj (smaklös och nästan äcklig), och så köpte jag en juice som bara smakade apelsin fastän det skulle vara allt möjligt i den (okej) OCH så köpte jag en choklad och hallon tårtbit (konstig smak, skulle kunna ha gjort en godare själv).

Jag tog med allt till parken. Satte mig ner i gräset. Ögonen rann och snoret droppade av all pollen. Slängde argt i mig allt. La ett anteckningsblock i knäet så att det såg ut som jag gjorde nåt vikigt. Och sen kom regnet. Jag gick. Regnet försvann. Jag köpte toapapper. Hemma. Pratade med Annika om hur gått det vore med en öl eller två. Gjorde muesli. Pluggade. Pluggar.

Snark.

Fredags-lut

England skäms just nu. I alla fall alla ministrar. Resten av befolkningen är rosenrasande. Har ni lästa om skandalen? Om hur de ogenerat har utnyttjat systemet till bristningsgränsen och lagt skattebetalarnas pengar på allt från hundmat till att ta bort mullvadar från tomten. Men det värsta är väl dom som har tjänat hutlösa summor på det som heter "second home allowance". En minister krävde pengar för sin lägenhet i London fastän han bara bodde en tunnelbanefärd bort.

Uj uj. Att dom inte skäms! Eller det gör de väl nu. Men varför ringde det inga klockor i deras välbärgade små huvuden tidigare? Var det ingen som tänkte att det kanske är lite omoraliskt att spendera skattepengar vilt omkring sig när landet är drabbat av en finansiell kris och många människor har förlorat sina jobb. Jag läste en artikel idag där de förslog att England skulle använda sig av den svenska modellen där ministrarna får bo i lägenheter ägda av staten istället. Ja Sverige är alltid är bäst.

Just nu lever genom tidningar och anteckningar. Inte mycket händer just nu. Jag sitter inne och filurar och läser och klottrar ner lite anteckningar. Sen dansar jag också lite vilt runt i rummet då och då.

Knäckebröd med smör och stark senap är favoriten idag. Skyll på pappa om ni tycker att jag gillar skumma pålägg. Han är the king av skumma pålägg och jag är blott en prinsessa jag :)

Åh. Och Earl Grey med honung. Jag är rädd för fläckar på tänderna men kan ändå inte motstå.

Annika ska ta med mig ut på födelsedagsmiddag ikväll. Och Chris kommer också. Vi ska gå till Green Papaya som ligger runt hörnet från mig. Chris ringde precis och sa att hon inte kommer. Så nu vet ni det. Mycket action här.

Siri jag tror att du skulle gilla Kimya Dawson.

klart slut och trevlig fredagsput!

Hon förtjänar hela himlen

Just nu lyssnar jag på Lisa Ekdahl. På repeat. Folket jag bor med är nog lagom roade. Det påminner mig om tidiga tonår och mamma. Hon spelade Lisa om och om igen tills jag trodde att jag skulle spy om jag hörde "Vem Vet" en gång till. Men nu diggar jag det.

Nu vill jag skriva lite om mamma.

Min och Siris mamma

hade nästan svart hår

rakt och långt när jag var liten

och ibland kortkort och sen lite mittemellan sådär

hon hade glittrande gnistrande milda bruna ögon

och mörka breda ögonbryn

hon var styrka

hela hennes ansikte sprack upp när hon skrattade och visade ett brett mellanrum mellan tänderna

hon gestikulerade vilt med händerna vad än hon sa

hon kunde bli så arg att hon nästan blixtrade

så att hela familjen darrade

hon var så klok och visste nästan allt

hon var intuitiv och visste när nåt inte stod rätt till

och när man behövde henne så var hon där med hela sin styrka

en gång skrek hon till en tant på gatan som hade varit dum mot Siri "om nån ger sig på mina barn, då blir jag som en tiger GRRRRRRR!"

mamma sa grrrr ofta, oftare än andra i alla fall :)

en gång blev hon så arg på en kompis till pappa att hon svimmade

i hennes värld var allt antingen svartaste svart eller vitaste vitt

Hon var drama

och skratt

Hon hade en otrolig karisma

Hon var konstnär

och mycket duktigare än hon tyckte själv

hon hade alltid en längtan

efter äventyr

förändring

Hon var en social enstöring

Hon var en filosof

och en sökare

hon kunde vara så otroligt pinsam tycket en tonårsdotter och så otroligt rolig

När hon gav så gav hon allt

hon var till 100 procent sig själv. Alltid.

När hon ville vara ensam och ifred så visste man det.

Lena Elisabet Schedin

hilarycharliechrisjag

Världkrig och försommarsfrid

I mitt huvud snurrar det runt en massa fakta just nu. Läste precis en artikel om "appeasement" i England innan andra världskriget, vad heter det på svenska? Vet du Pappa? När regeringen fick tidningarna att typ ignorera att Tyskland rustade för krig.

I måndags hade jag en "politics and current affaires" tenta och den gick rätt bra tror jag. Nästa tenta kommer på torsdag. Psykologi. Håll tummarna. Och sen tre till nästa vecka och så den sista den 1 juni.

Det är rätt skönt ändå. Att sitta inne och läsa och lära. Gå på promenader till affären. Möta skumma människor som hänger runt på Tesco under dagarna. Studenter, knäppisar och mammor med barnvagn. Mammor som står och väljer blöjor och som när de tappar ett paket pampers på golvet bara låter det ligga kvar. 'Nån tar väl upp det'. Jag tittar på barnen bredvid och oroar mig vad det kommer att bli av dom med en sån mamma.

Visslande glad man i rullstol svischar förbi vid mjölkhyllorna och utanför står en hemlös kvinna som kallar kvinnorna för 'mam' och hjälper de som vill med att lasta in maten i bilarna för några mynt.

Vinden kastar sig fram och tillbaka och solen skiner varmt. Syrerna har blommat ut men om man har tur så hittar man en buske här och där som fortfarande har några bleklila blommor kvar. Åh och jasmine och nyponrosor!

Annars har jag också äntligen upptäckt spotify.com hundra år efter mina engelska kompisar fastän det är en svensk uppfinning. Tanten i mig orkar ibland inte med nymodigheter och kämpar emot in i det längsta. Som när jag sa till mamma när jag precis hade lärt mig att räkna plus : 'ja fast minus tänker jag inte lära mig'. Optimist ända in i själen :)

Lyssna på scout niblett's song 'kiss'.

Hej ja ohoj!

Jag gör mycket just nu för att inte tänka på alla tentor och allt jag måste läsa. Lallar runt på nätet och dansar omkring i rummet. Städar till och med! Stressnivån är på topp och humöret är okej. Jag längtar tills jag får träffa er igen!

Nu vill jag ha vindruvor och te och lite juice eller jos kanske man får säga om man vill. Men håret är för flott (inte flott som i fint utan flott som i fetaste fett) så jag vågar inte riskera att träffa på nån i affären och inget gott har jag hemma. Ja nu vet ni det, flott hår är en liten fobi som jag har, inte andras bara mitt eget. Då ramlar den där lilla virveln fram bak på huvudet och blottar min hårbotten. Jag trodde att det var en kal fläck tills mostrarna mina sa att det är en virvel som vi har som går i arv.

Vilket härligt svammel det här blev men som sagt stressnivån är på topp!

En dag på jobbet

Runt klockan 1 idag stod jag som vanligt och slevade upp soppa till glada, sura, konstiga, normala londonbor. Torsdag är ju jobba-dag. Kycklingsoppa? Ris? Lite koriander kanske? Fast på engelska såklart. Jag hade nöjet att få jobba med lilla gnun aka Anne Hanson.

I alla fall. Helt plötsligt hördes det en smäll utanför (vi jobbar vid old street som är väldigt busy gata), och rätt som det var rusade flera av kunderna ut. Jag förstod ingenting i några sekunder och när jag väl fattade vad som hade hänt så var Anne och fullt av andra människor redan där ute och stod i en ring runt en kvinna som låg på trottaren. På vägen bredvid låg en motorcykel. Först trodde vi att hon hade kört motorcykeln men insåg sen att hon hade blivit påkörd när gick över övergångsstället. En kvinna som kunde första hjälpen satt brevid henne och Anne var också där. Jag tror att jag stod där inne och höll för ögonen och skakade. Kul att veta att jag är bra i krissituationer. Bli inte påkörda i närheten av mig säger jag bara. Jag skulle nog bara börja hyperventilera och svimma och ramla ovanpå dig. Anne är värsta lugn hon.

Ambulansen kom snabbt. Anne sa att kvinnan var vid medvetande men att hon var så chockad att hon inte kunde prata. Ambulanspersonalen var där väldigt länge, säkert en tjugo minuter. De klippte upp hennes byxor och blus och satt en sån där nack-grej på henne. Det var en kvinna i 50-års åldern i kritstrecksrandiga grå byxor säkert på väg ut för att köpa lunch.

En konstig grej tycker jag är att bara ett par minuter efter olyckan, när hon låg där utanför fönstret till Nusa så fortsatte folk att beställa soppa, som om ingenting hade hänt. Gintare och Beatrice servade dom medan jag och Anne var helt skakiga och följde vad som hände med kvinnan. Okej att "life goes on" men jag tror inte att jag skulle kunna bara gå förbi en allvarligt skadad människa och bara jaha åh soppa vill jag ha. Visst, de kunde ju inte göra nåt men chocken av att se nåt sånt borde ju i alla fall stilla deras aptit för ett tag.

Polisen kom och pratade med killen på motorcykeln. Han var oskadd men måste ju ha varit rätt skakad. Jag tror att kvinnan korsade ett av övergångsställena i korningen som ligger precis bredvid och gick säkerligen mot röd gubbe. Alla gör det där hela tiden och det är fanimej livsfarligt. Alla tycker alltid att jag är en liten fjant som alltid väntar på grön gubbe men nu känns det ännu mer vettigt. Jag är trött på att höra att det är fånigt. Det är inget fel att vara lite försiktig. Vad är en minut hit eller dit. Man kan tänka många vettiga tankar när man väntar och kanske till och med ta ett djupt andetag eller två.
Senare hörde vi att kvinna hade brutit armen, axeln och bäckenet. Polisen var fortfarande där och gatan avspärrad när vi gick hem klockan fyra.

Dimmiga dagar

Just nu känner jag mig lite förvirrad. Allt är lite luddigt. Lite svårt att förstå. Som om jag skapar en ny framtid i mitt huvud och själ som inte följer samma väg som jag tänkte förut. Som om hela grunden till det som är jag har ändrats eller så är det kanske till kärnan av mig som jag nu återvänder. Att jag återigen blir jag. Jag kanske har varit borta och nu är tillbaka. Jag måste ta ett steg tillbaka och andas för att se. Dimman skingras nog nån dag snart.

Vad gör du nuförtiden varför hör du aldrig av dig....

Nä nu vad dåligt jag är på att uppdatera bloggen! En anledning är att jag skriver en blogg i skolan nu som handlar om the guardians rapportering av kvinnliga och manliga konstnärer. Jag har en liten känsla av att jag kommer att upptäcka att de flesta artiklarna kommer att handla om män. I en månad kommer min analys hålla på. Ni kan kolla in den här. Jag har precis börjat och skäms lite för den fortfarande men förhoppningsvis blir den bättre med tiden.

Nu längtar jag efter er alla.

<3

Fransar

Siri har en bild på sina ögonfransar på sin blogg så jag tänkte att då måste jag ju visa er mina :).

Jag kommer att få större rum snart! Sarah ska flytta så snart hon har hittat en lägenhet. Den andra Sarah kommer nog ta hennes rum för hon har bott här längst, det är helt enormt! Säkert mer än 30 kvadrat. Hon betalar bara 70 pund mer än mig i månaden, rättvist nej men jag tänker att en dag blir det mitt.

Den andra Sarahs rum är dubbelt så stort som mitt och kostar bara 20 pund mer så det blir ju perfekt för mig!

Jag ska gå och lägga mig nu så att jag känner mig frisk imorrn.

Hur mår du?

Gurka

För några sekunder sedan fick jag reda på att jag klarade psykologi tentan! Yes! Det var den jag inte pluggade inför, nu blir jag nästan lite rädd för min egen intelligens haha :).

En av mina flatmates messade precis och sa att hon har viktiga lägenhetsnyheter om det innebär att henne rum kommer att vara ledigt snart så kommer jag nog att kissa på mig av glädje! Inte för att hon flyttar men för att hennes rum är stor som en liten etta. Oh my. Men vem vet hon kanske bara vill prata om räkningar eller om at jag snodde lite mjölk av henne i lördags.

Jag har lite ont i halsen, det suger. Men jag tänker låtsas som ingenting, det är ju vår!

Åh.

Idag har det varit vår i London, helt otroligt underbart! Jag har gått runt som på små moln hela dagen med ett fånigt leende på läpparna. Nu är jag trött och vill sova men borde skriva men orkar inte tänka. Hmm jag återkommer.

Soldag

Nu måste jag sätta igång med grejer. Göra nåt. Fixa saker. Greja. Joxa ihop saker. Fila och flumma ihop små underverk. Ja.

Jag sitter nu och försöker att skriva artiklar på svenska så att jag kanske kan få en praktikplats på en svensk tidning i sommar. Men jag vet inte riktigt vad det är dom vill ha. De kanske inte ens vill ha några artiklar utan bara ett personligt brev...hmm...jag har skickat lite mejl i alla fall och frågat. Okej då bara ett mejl än så länge. Usch vad jag hittar på. "Hittar på" låter så mycket bättre än "ljuger", lite oskyldigare sådär.

Ett lösskägg måste hittas idag. Jag hoppas att det finns billiga sådana annars ger jag mig ut i Sjumilaskogen och letar efter mossa och köper lite Karlssons klister och knåpar ihop nåt flott själv.

En dusch vore nog trevlig nu och sen lite sol.

På alla hjärtans dag...

kommer Hilary ha sin 30-års fest och till den har hon gjort denna fina flyer. Alla hjärtans dag låter så mycket finare än Valentine's day. Jag gillar hjärtan. Min kostym kommer att vara ett skägg för jag ska vara skäggiga damen jag :)

Finns det nåt bättre än...

sommar, sol och systrars fötter.

Tillbaka till 2009

Helgen var kul kan man säga men jag tror att jag var lite för upptrissad inför lördagen då jag och chris hade planerat en födelsedagsöverraskning för hilary här. Vi fick underbart afternoon tea med allt man kan önska sig och lite till. Vi hade alla tre klätt upp oss i 40-tals kläder inför kvällens fest så komplimangerna haglade över oss (nästan i alla fall :)). Efter alla kakor och scones och te gick vi vidare till en pub i Soho och där började jag känna mig som ett trött barn på julafton när all spänning blev lite för mycket och man bara känner för att krypa ihop i ett hörn i soffan och gråta lite. Ja gud vad kul jag kan vara ibland. Men humöret kom tillbaka efter några gin och tonics och vi for vidare till the Blitz party, bilder från kvällen finns på facebook och en finns också här. Vi dansade till swing band och pratade med soldater och tittade på alla vackra runtomkring oss. Chris och Hilary var vettiga och gick hem vid 2 men jag tyckte att det var en väldigt bra idé att åka och möta upp louis på en gay klubb och dance the night away.

Sunday roast hos chris och hilary igår och sex and the city the movie med Annika igår kväll.

Snark och snus nu måste jag gå och lägga mig.

The Majebijas

Dessa två tuffingar kommer hit i vår! Tjohoo! Jag längtar!

Nakenchock!

I England händer det konstiga saker ibland. Speciellt i klädväg. Och speciellt på unga tjejer. Häromdan såg jag en tjej gå omkring barbent i kort kjol i nollgradigt väder medan hennes kompisar gick bredvid i täckbyxor typ. Jag har väl nämnt att det är VINTER här.

Man ser också många djupa urringningar guppa i blåsten och bara tår som sticker fram ur stilettklackar om nätterna. Galna är vad dom är. Eller är det svenskar som är tråkiga? Det kanske inte är så kallt som vi tror. Om man har en varm vinterjacka så kanske bara ben bara är skönt luftigt sådär. Kan ni inte testa och se och återkomma? Pappa?

Jag kommer ihåg när jag var 14 år och inte längre ville ha varma tönt kängor eller snowjoggers (trendigt i london nu, trendigt forever i Sverige) då tyckte mamma och pappa att jag var helknasig när jag gick runt i mina vita FILA-gympaskor hela vintern. Tredubbla sockor hade jag och hjälp vad cool jag måste ha sett ut. När termometern närmade sig -10 minns jag att det började sticka härligt i tårna. Jag önskar att jag fortfarande hade dom kvar. Så det är väl typ så galen jag har varit. Min neon orangea täckjacka (+blek vinterhy) är en historia i sig, den får vi ta nån annan gång.

När snön kom här i måndags sprang det runt unga killar topless och kastade snöboll och åkte pulka. Röda och blöta var dom. Inte så snyggt. Jag är glad att vi är vana vid snö i Sverige. Men lite gulligt är det ju också. Barnslig förtjusning. Jag kände mig så gammal och vis när jag berättade om min barndoms vintrar då snödrivorna var högre än mig och min pappa tillsammans!

Ja i England får man nog göra lite som man vill. Ingen (förutom en svensk här och där) höjer på ögonbrynen för nånting. Sverige är för litet, där syns och synas alla in i minsta detalj så det är mycket lättare att sticka ut mer än man vill.
England är som en 11 barns familj där ingen orkar eller bryr sig att hålla reda på alla. Sverige är mer som en 2 barns familj där mer krav ställs på en men där man också känner sig väldigt trygg.

Imorgon ska jag ut med kameran och leta efter bara ben. Det är kul.

Bokomslag

Nu har Hilary uppdaterat sin hemsida så att bokomslagen som jag finns med på finns där! Ni måste ju självklart köpa alla böckerna och tapetsera väggarna med dem. Det är bäst att ni börjar nu, jag kommer i juni! :)

Skrivkramp

Till Anne.

Om kaniner.

Kaniner dom är söta dom. Fluffiga och mjuka, lena och rädda. Röda ögon och vit päls. Blå ögon, bruna hår, beigea, svarta och rosa ibland om man har tur.

Kaniner kan man skrämma tills döds om man skriker för högt. Det sa nån till mig när jag var liten.

Kaniner gillar morötter. De äter snabbt och långsamt med små söta tänder sitter de och knaprar.

Jag hade en kanin en gång. Han var svart och liten och rädd. Han hette Kalle Kanin och han var älskad han. Han bodde i en bur på Kullarna i skuggan där gräset var som mjukast nära gungan.

Tills räven honom tog (tror vi) det enda som fanns kvar vid buren en morgon var en droppe blod. Det minns jag så väl med en 6 -årings ögon.

Han blev nog inte mer än några månader gammal han.

Vad tänker du på när jag säger "kanin"? Duracell batteri? Någonting man kan bita i? Kanske med lite broccoli?

Mamma och Siri liten

Pappa har börjat scanna in gamla kort i datorn, gud vad bra!

Röda läppar

På lördag ska vi på 40-tals fest här och då måste jag ju såklart köpa ett nytt rött läppstift! Det här heter Ruby Woo och kommer från Mac och är alldeles alldeles underbart! :)

Snowhere

Och jag skrev det här på louis arm :)

Sen vi gick vi till the cat and mutton och drack lite öl och åt lite falafel och lekte att vi var på en skidort i alperna. Det gjorde alla andra med. Det var fullproppat med folk! Kvällen slutade på the george där jag och louis ritade dessa fina tatueringar på chris. Ja väldigt fjortis och kul :)
Och träffade de här två damerna.

Sen gick jag till London Fields.

Jag drack en latte. Med lite bailey's mmm :)
Jag gick ut för att köpa en varm choklad. Folk var som galna och kastade snöbollar på främlingar. Okej kul med snö men inte kul med snö innanför kragen innan frukost. På broadway market träffade jag på de här tjejerna och sen blev det så att vi inte hittade några platser på ett café så vi gick till en pub istället...på en måndag...klockan 12...men det var ju snowday!

Igår morse vaknade jag upp till det här. Jag sov med
gardinerna öppna hela natten för det kändes så juligt med snöflingorna som föll sakta utanför.

Snowday!

Den värsta snöstormen på 18 år! Sex miljoner stannade hemma! Hur man gör en snöboll (??)! Och det roligaste av allt som jag hittade var "hur du går bäst på hal is" man ska nämligen gå bredbent med armarna utsträckta och fötterna vinklade utåt, som en pingvin skrev dom i the guardian, som en zombie låter det mer som tycker jag! :) Ha ha ta till er det nu alla svenskar, om ni nu inte vet hur man går på is...

Blåaste blå.

Och den här med.

Chrihilly

Dom här två är bland det bästa som finns. Och det är ni med.

Det snöar!

Sammanfattning av helgen: födelsedagsfest i ett litet rum på hoxton hotell, tvåsamheten blev till en ensamhet igen, bussäventyr med Annika "Gruso" Noren, från hackney till london bridge till tower bridge till liverpool street sen highgate village, finsbury park och tebaks till hackney, vilken trek! :) The george med hilary, chris och louis, en till födelsedagsfestdans i bethnal green (många vattumän around), en sen fest nån annanstans där vi inte kände en kotte, chris och hilarys hus, poached eggs på toast, stepbrothers med will ferrell, thaimat take away, fem människor i ett litet rum hela söndagen, mysigt, snöbusfärd hem, hemma nu, lite mer toast och te snart.

Trötter

Åh snälla. Snart sommar igen.

Anne Whitecross

Idag hämtade Anne mig på jobbet (Nusa bästaste extra jobbet i stan) klockan 4 och sen gick vi till en pub på White Cross street. Det var väldigt najs. Vi pratade och pratade och pratade och sen var klockan helt plötsligt 7 och Anne var tvungen att dra iväg till nästa kompis. Och jag åkte hem till mynta te och rostat bröd med kokt ägg och HP brown sauce mmm det är yummy.

För cirka 7 år sedan såg vi ut såhär. Kortet är taget i Västerås av fröken Sanna på ett fik där bredvid skrapan nånstans.

Ja visst finns det träd men jag vill ha skog

I lördags åkte jag och några fina damer till Wandstead som ligger några stopp bort på central line. Vårt mål var frisk luft och en skogspromenad.

Skog vet jag inte om det var men en stor stor park hittade vi alla fall. Och mycket lera att doppa fötterna i!

Epping forest börjar där nånstans men vi gick nog av tåget lite för tidigt.

Jag ville springa in på små stigar men det ville ingen annan. Jag ville det så mycket att det värkte i hjärtat. Skogsälvan i mig ville flyga ut.

Ibland längtar jag tillbaka till skogen bakom huset i Lekvattnet. Skogen som var mitt hem. Där jag sprang runt och lekte och kände till vartenda krypin. Där vi plockade blåbär och lingon och hittade tomtar (i stubben bakom Appels som åt pepparkakorna vi la dit) och där uppe på berget där den där bäcken fanns som frös till is där vi åkte kana och lite längre bort där det fanns ett övergivet hus med äppelträn utanför och massor av solljus.

Åh nu längtar jag dit.

Jag har en romantiker gömd djupt inom mig...

...som jag har lagt undan på en hylla i en vrå dit jag inte längre orkar gå. Att vara romantiker är för svårt. Så mycket tid slösas på att jaga illusioner att jag glömmer bort att läsa om gamla kungar, drottningar och baroner. Jag ska lära nu, inte sväva i det blå på små rosa moln.

Jag ska aldrig sluta drömma och tro på stora ting men det finns en skillnad där

när man försvinner in i illusioner om andra

som gör att ingen kan leva upp till det man vill.

Jag är den enda som har makten att göra mitt liv till det jag vill. Så det är här inom som svaren finns.

Puss!

Redagf

Jag gillar mitt rum. Att sitta och pula. Att surfa och drömma och analysera och filosofera. Jag gillar att inte behöva prata engelska ibland. Och det görs bäst i min ensamhet. Dom pratar så högt och mycket här. Och det gör ju inte svenskar alls näää ;). Men det är svårt att höras ibland med sin mjuka svenska röst när engelsmännen skriker i munnen på varandra. Ähm yäs yäs aj jöst vanted to säj sömtäng...hellö?. Nej livet är hårt ibland. Jag tror att jag måste börja halvskrika lite smått sådär eller så kanske de borde sänka röstläget några decibel.

Nu undrar ni säkert vad jag gjorde igår kväll. Jo serrni jag och Jon gick på vår årliga romantiska dejt. Hit gick vi: http://www.dukeorganic.co.uk/
Så himla mysig pub/restaurang med snygga män i baren och god mat på faten. Och allt de serverar, mat som dryck, är organiskt (okej ekologiskt då).

På bilderna ser ni blue man iklädd mina nya örhängen från Accessorize (£3) och seglandes i min necessär som köptes på Primark för en mycket billig penning. Mina vita påslakan från IKEA är hans hav och fleetwood mac är hans vågor: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=358110417

Jag sova med en papiljott i luggen och en massa hårspännen i håret så att det blir fint lockigt till imorgon. Påsen i backgrunden kommer från Tesco.

Anne Westfield

Idag träffade jag min vän Anne. Hon är trevlig hon. Och rolig. Jag är glad att hon nu bor i stan. Så här ser hon ut. Och så här ser Universums största galleria ut. Westfield heter det och ligger vid Herdens Buske. Ho Ho.

Dreams

Mitt liv är spännande. Jag går på skattjakter i lumpbodar. Och hittar böcker om blommor. Med fina bilder som jag vill drunkna i, ett tag, innan ögonblicket är förbi. Mitt liv är enastående. Jag badar i minusgrader och leker med era drömmar. Jag simmar på botten för att nå toppen och sedan sjunka ner i musiken som strömmar ut från en fyrkantig maskin. Jag skriver om storslagna män och läser om kvinnor som kämpar utan att nånsin ge upp hoppet om att nästa mål mat ska vara lika god som världen är mot mig. Jag andas i huset där jag bor med fötterna fyra våningar upp och huvudet 50 miljoner mil bort. Jag äter och skriver långa meningar och ord. Papaya och lime strömmar igenom mig just nu. Jag är läskigt fri och underbart fast i det som är vi och jag önskar att det hårda en dag ska bli mjukaste mjukt. Att rädslans luftslott ska explodera och jag ska skratta åt det jag tänker på när jag är så här gammal som jag är just nu.

Fleetwood mac på myspace får blir min onsdagskvällstreat.

Morgondagen får bli det jag vill.

God natt nu.

Mamma Lena långt borta <3

Jag önskar att jag hade fler digitala bilder av mamma. De enda jag har är de som jag hittat på hennes hemsida.

Helgen i bilder

Jasmine hade födelsedagslunchmiddag på Prince Arthur

Jasmine och Bugsy.

Jag bakade cupcakes till henne. Mmm med godaste citronglasyren.


Jag och Hilary var ute och virrade i regnet på lördagen.